Läser just nu en bok av Molloy, G som heter reflektarande läsning och skrivning. Tung men väldigt intressant. En uppgift jag ska göra är att beskriva mitt språk i en metafor. Ganska svårt faktiskt. Har inte tänkt så mycket på det. I boken finns det en del elever som har beskrivit sitt språk, fastnade för en tjejs beskrivning:
" Mitt språk är ängsligt, grått och litet.
som en smygande katt längs vägkanten,
som ingen lägger märke till, ägnar den inte en blick.
Den håller sig i bakgrunden, ser de andra på håll.
den känner sig trygg där.
så kommer det en fråga, en chans att synas
men så plötsligt att den blir skrämd.
Katten springer iväg med svansen mellan benen.
Ska någon lägga märke till den gråa ängsliga katten
måste han lära sig att stå kvar
och inte springa när chansen kommer
Den måste samla mod så den blir stark nog
att inte ge vika för rädslan".
Känner igen mig lite i denna beskrivningen, ialla fall så var det mycket i högstadiet. Den här flickan lider av otrolig talängslan, men vill inte vara kvar i bakgrunden, men vågar inte sig fram. det krävs mod för att tala och någon måste lägga märke till en. Jag försökte beskriva mitt språk.. men det var så svårt. Det jag kom fram till var något i stilen:"Precis som känslor är utformade, kan mitt språk beskrivas.
När jag känner glädje vill även kroppen tala,
men när jag känner mig nervös eller rädd
blir språket fåordigt och kroppsspråket stelt.
Hur jag känner för dig eller hur situationen är utformad
så påverkar det mitt sätt att tala till dig.
Du, jag träffar i trappuppgången känner jag inte,
därmed blir mitt språk ganska torrt,
men du min vän
gör att mitt språk blir levande och fulländat....fortsättning följer ;-P"
Sen kommer jag inte på så mycket mer, svårt att skriva så det låter fint och bra. Sen metafor? tog känslor som en metafor för dem precis som språket ändrast hela tiden beroende på situation eller person. Jag kanske inte lider av tal ängslan, men ibland kan det vara så, när man står i en klunga av massa okänt folk och man vill säga något, men orden vill inte fram.. som en kille skriver "ibland vill man kunna uttrycka sig som en akademiker. Kunna säga vad man vill utan att någon med stort ordförråd kommer och hånar en..."
Nä, nu måste jag ska plugga vidare!!!
Idag fyller pappsen år så: Grattis Pappa!Kram Moni
Måste berätta jag är "äckligtsöt"., vad det nu betyder :-P Det var så att efter träningen då man är så vacker hum?!!! så stod jag vid expeditionen på gymmet och skulle avboka ett pass så hörde jag två unga tjejer prata bakom mig. Den ena tjejem sa något i stilen "titta in henne med svart jacka och vita hanskar hon är äckligt söt. "(Det var bara jag där med svart jacka och vita hanskar) sen sa hon till sin kompis " vänta tills hon (jag då) vänder sig om". Klart jag vände mig om hehehe... Kompisen hållde med. Med ett leende på läpparna trippade jag iväg hemåt;-P Inte varje dag man får höra något sånt. Men äckligt söt? vad betyder det?
